Ett hus byggt på lösan sand

En bättre illustration skulle jag inte kunna få. Inte för att jag önskat den, men för att vi kallat fram den…

För ungefär en månad sen vandrade jag tillsammans med Per Skoog, nyligen pensionerad skogvaktare, genom hans privata skogsinnehav i närheten av hans hem i Nyhammar, Ludvika kommun.

Det var en underbar vandringsdag, med vacker natur och kunnig ciceron som guidade mig genom marker som han kände som sin egen ficka och älskade som sitt eget hem.

Vi vandrade vid Malingarna, en oerhört vacker ås som slingrar sig genom en sjö, och vidare längs dess avrinning genom Norrboån. Vi passerade Mångdala, en gammal gård som nu användes av scouterna, vackert placerad som den var invid ån.

Men genom hela samtalet och vandringen fanns ett stråk av “urgency”, en känsla av brådska inför hoten mot allt detta, denna sköra natur och hela den kultur den upprätthåller. Det är en delikat balans.

Vi behöver agera – vad ska vi göra? Vad behöver vi göra först för att rädda det som ännu finns?

Idag dyker den här bilden upp i media. Mångdala scoutgård på väg ner i Norrboån efter exceptionellt regnande. Och stigen vi vandrade på finns inte längre kvar.

Det känns nästan övertydligt. Tack för det. Vi fattar.

Eller gör vi det???

Det är dags att inse att hela det huset vi byggt – hela vår kultur – vilar på lösan sand!

Det är byggt på premisser som inte är hållbara; det är byggt på tanken att vi står ovanför naturen och kan exploatera den för vår egen vinnings skull. Det är byggt på antagandet att bara vi dumpar våra orenligheter tillräckligt långt bort så störs vi ej av det. Det är byggt på antagandet att vi kan leva gott på våra egna barns kapital och låta dem stå för räkningen. Det är byggd på en ekonomi som för länge sen tappade kontakten med verkligheten.

Vi behöver bilder som dessa för att vakna.

Läget är prekärt. Det hänger på dig eller mig vart det hela ska tippa. Det beror på vilken sida i huset vi står. Finns vi på sidan som gör att huset tippar ner i avgrunden, eller finns vi på den sida som gör att det blir stadigare?

Min vandring har fått upp ögonen för mitt eget ansvar i detta. Det spelar roll vad jag gör och var jag befinner mig. Kanske är det just jag och var jag befinner mig som är skillnaden om huset ska tippa eller inte!

Vi vandrar på i the Path, genom ösregnen, med än större målmedvetenhet.
På vilken sida är du? Join us now!



Leave a Reply


1 - 1 =

|

Nyhetsbrev

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera!