Om berg




Omberg från slätten
Alla Berg är speciella. De sticker ut. Men de är också förutsättningen för slätten. Utan berg skulle inte dalarna finnas. Och fastän berg är en viktig del av mitt namn, identitet och lokala prägling så har vi nu passerat ett berg på vandringen som för mig känns väldigt speciellt:
Omberg.
På samma sätt som människan som är definierad av sina relationer; “Umntu gumntu ngabantu” som man säger i Sydafrika – en människa är en människa i relation till andra människor – så är berget definierat av sina omgivningar. Bergets förutsättning är om-landen och det är nog också det som gör att Omberg känns så spännande. Där finns slätten och Vättern som ger det här berget sin speciella profil. Placerad på något annat ställe skulle nog Omberg kännas rätt anspråkslöst.
Omberg från Vättern
Där finns naturen runtom; förutom slätten och skogen och södra Sveriges djupaste sjö finns även en av de grundaste; Tåkern, Sveriges kanske finaste fågelsjö. Där finns historien med fornborgarna, Rökstenen och Bjälboätten. Och där finns spiritualiteten med Alvastra, Vadstena och Birgitta.
Du har ”the Path’s” tre teman; naturen, kulturen och spiritualiteten på ett bräde i en sällsam mix som är svår att matcha någon annanstans längs vägen! Omberg är värt en omväg!
De olika delarna i mixen är det som skapar den fantastiska helheten. Men det är också lätt att se delarnas underliggande konflikter, det som drivit fram utvecklingen och till slut skapat fruktbara synteser.
Den gigantiska geologiska ”konflikten” mellan isen, himmelens reservoar, och jorden är det som gett de fysiska förutsättningarna. Ett land föddes fram ur stor vånda när en envis is med en sista stor kvidande suck till slut släppte taget. I det historiska perspektivet är det inte länge sen, och alla spåren finns kvar för den som kan läsa de geologiska avtrycken. Ett jungfruligt land förlossades och intogs snabbt av vilda djur med människor i dess följe. Våtmarkens sköte, som myllrade av liv, födde jägarna/samlarna. (Det gamla fornnordiska ordet ”fitta” som betyder ”gräsbevuxen våtmark” känns faktiskt relevant i detta sammanhang.)
För ca 5-6000 år sen dök så bonden upp invandrandes söderifrån och mötte jägaren. Dessa två olika livsstilar har enligt DNA-forskning som nyligen publicerats levt parallellt och nomaden har aldrig riktigt kunnat förstå storheten i bondens livsstil eller blivit tillräckligt imponerad av den för att anamma den, utan han har snarare dragit sig tillbaka till sina krympande biotoper medan bonden har utsträckt sina marker. Vi kan se liknande mönster världen över där ”civilisationen” mött ”vilden”. Ett lågintensivt krig med förödande följder i förlängningen för den mobile jägaren när det tyngre artilleriet rullat in och lagt beslag på landet. Men till slut uppstår nog oftast ändå en slags syntes där DNA och kulturer blandas och något nytt uppstår ur spillrorna och konflikterna. 
Ombergs tre fornborgar talar starkt, om än ej så välartikulerat. Även om dessa borgar är från folkvandringstid (500 e. Kr) så ger det ändå fantasin näring till att föreställa sig en äldre frontlinje mellan bergsfolk och slättfolk, mellan jägare och bonde när det mötet skedde. Omberg som ett sista tillhåll för samlarna och jägarna så länge där fanns livsmedel och livsrum? Och Omberg än idag som ett livsrum värt att bevara för naturlig mångfald och för rekreation för alienerade nutidsmänniskor ockuperade av tiden!
En av borgarna på Omberg är Drottning Ommas borg och här finns inte mycket historiska belägg som kan berätta om det namnets ursprung men desto mer sägner och sagor som levt kvar i människors berättelser. Men hela Ombergsområdet andas fortfarande kvinnokraft och kvinnoperspektiv.

Den heliga Birgitta, utan tvekan en av de mest remarkabla kvinnor som levt i Ombergs närhet, levde ett liv i konflikt: Konflikten mellan den världsliga makten och den andliga. Den världsliga maktens behov av att legitimera sig med andliga insignier samtidigt som den inte vill vara dess tjänare. Och den andliga maktens behov av den världsliga maktens beskydd samtidigt som den inte vill leva av världen. Birgittas resa var i mycket en resa från den världsliga maktens miljöer till den andliga. Hon kände bägge rummen, kunde bägge språken. Tog striderna och manifesterade en bro från sina uppenbarelser till den fysiska verkligheten som fortfarande består.
Birgittas verk har också i så mycket ett genusperspektiv, i och med etablerandet av det första klostret med både munkar och nunnor som styrdes av en abbedissa. Hon tog en tidig strid för kvinnans roll och rätt i det “andliga regementet”, en strid som ännu inte upphört.
Efter Integrations-seminariet i Vadstena i Birgittas “närhet” ledda av tre unga kvinnor har The Path vandrat vidare från Vadstena via Alvastra till Heda och den stora hantverks- och konstmarknaden där. Vi gav en fullödig konsert för en fullsatt kyrka som verkligen blev en mötenas manifestation, med ny gemenskap i skuggan av urgamla konflikter. Vi var pilgrimerna som vandrade in från skogen till slättens bofasta med ett budskap om gemenskap, försoning och integration mellan folkslag, tider och kön.
Heda marknad leds med en fast men konstnärlig hand av en annan färgstark kvinna baserad i Ombergs omland; Vivianne Mansfield. Hela vandringen avslutades i hennes trädgård med hennes fantastiska konst på visning inne i huset.
Målning av Vivanne Mansfield
När jag och Peter E rekade i Ombergstrakten ungefär ett år tidigare guidades vi runt Omberg och dess omgivningar av två kunniga guider, tillika konstnärer och berättare: Ana Danielsson och Vivianne Mansfield.
Vi tittade då också in i Heda kyrka. När vi gick in genom dörren, (som ligger alldeles i höjd med altaret) så hamnade vi till vår förvåning mitt i ett bröllop, alldeles vid sidan av brudparet! Vi drog oss litet generade tillbaka och gick runt kyrkan. Där fanns en annan utgång som brudparet ensamma valde att gå ut igenom för att spendera den första minuten av sitt gifta liv alldeles för sig själva. Förutom i sällskap av mig och Peter förstås som klev rätt in i intimiteten. Sen tog vi bilen och åkte upp till Omberg på den vackra väg som går på bergets utsida mot Vättern. Men efter ett tag kom en stor amerikanare och körde upp bakom oss. Jag funderade på om jag skulle trycka skeden i botten men jag beslöt mig för att släppa förbi honom och om oss kör en stor cabriolet med brudparet vänslandes i baksätet. Till slut kommer vi fram till Drottning Ommas borg och vi går ur bilen bara för att genast höra ett skrål och en skål från det närbelägna vandrarhemmet dit vi var på väg för att kolla inkvarteringsmöjligheter: “Ett fyrfaldigt leve för brudparet…”
Det var som om bilden av brudparet, av det heliga mötet och föreningen mellan motsatserna, inte ville släppa taget om oss.
Det är kanske det Omberg och drottning Omma innerst inne handlar om…
Det är därför the Path tackar dig så mycket för denna gången, för allt vi fått uppleva i din om-givning…


Leave a Reply


1 + 2 =

|

Nyhetsbrev

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera!