Vägen mot kärleken

Jag har landat i Mundekulla. Ytterligare en
cirkel som sluts. Här startade idén om The Path, vandringen genom
sommar-Sverige, på jakt efter…  Lyckan?

Nej, nog för att jag har bitvis uppfyllts av den
under vandringen, absolut, men var det det vi sökte när vi drog?
Hälsan? Den med, jag har inte känt mig så här
frisk på mången god dag, men det var väl inte därför vi gick…
Upplysningen…? OK, litet mer kan man hoppas att man förstått om sig själv, men det finns nog en hel del
rum som fortfarande väntar på att bli upplysta…
Kärleken…?


En röd ros, kärlekens ros, öppnar försiktigt
sina kronblad, oskuldsfullt, omedveten om sin egen skönhet.
Dess blodröda färg är livets.
Dess längtan efter den fullkomliga skönheten inrymmer hela Skapelsens vilja att fullkomnas,
att fullfölja loppet från Edens lustfyllda trädgård genom öknens förbrända landskap till landet, evighetslandet bortom alla torkade rosenblad, årstider
och soluppgångar där Guds skönhets ansikte kan beskådas utan uppehåll.
Kärleken är vägen.
Kärleken är målet.
Kärleken är ursprunget.
Kärleken är drivkraften.
Ingenting annat skulle kunna förmå rosenknoppen att öppna sig för ljuset. Ingenting annat skulle kunna förmå att öppna det hårdaste stenhjärta för att ta emot den gudomliga värmen som helt kan förvandla allt.
Kärlek lär man sig inte.
Varje inslag i Mästarens väv, hur litet och betydelselöst, hur grått, hårt, hur till synes dött, är skapat av en gudomlig kärlek som mänskliga mått inte på något sätt kan greppa eller omfatta. Varje inslag i väven är i sitt innersta väsen kärlek oavsett dess plats, form eller funktion i väven.
Kärlek lär man ej.
Kärlek är man och det fanns aldrig en stund när du inte kände ditt innersta ursprung om blott som den svagaste rosdoft knappt förnimbar och ändå så lätt identifierbar när du väl tog tid att vila vid den hårda vägens kant.
Kärleken är livets egen färg – den djupt röda,
ditt hjärtas färg.
Du är ett kärleksbarn hållen i din Skapares
kärleksfulla händer upp mot den eviga rymden – upphöjd över allt annat skapat:
Se, det enda som är större än dig, som omsluter dig på alla sidor är den kärlek
som bär dig, som följer dig i djupet såväl som i de yttersta rymderna. Som är
ditt livs blod och fyller varje cell i din kropp med näring.
Kärleken förgås aldrig.
Kärleken är varat.
Kärleken är.
Kärleken
är
leken.
Kärleken
är lusten.
Kärleken är livets lustfyllda lek.
Stjärnvindens smekning mot din panna.
Vårblommornas doftvågor mot din näsa.
Havets glittrande böljor på din näthinna.
Druvans sötma i din mun och jublet, det allestädes
närvarande, aldrig avtagande jublet som likt kärleken själv sjunger i minsta
partikels vibration om vi blott kunde höra.
Kärleken väver sin väv, reder sin väg, bygger sina broar, förbinder allt och alla ty kärleken är alltings gemensamma nämnare;
det största i det minsta. 
Benämn allting vid dess rätta namn och du finner din släktskap med allt skapat tillika med Skaparen själv ty alltings namn är
KÄRLEK.


Leave a Reply


* 6 = 54

|

Nyhetsbrev

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera!