I år blir det alternativ midsommar; första gången i Västmanland…
Men som jag ser fram emot det.

Jag kom nämligen vandrandes genom storskogen som så många gånger förr, den här gången i trakterna av Riddarhyttan. I fjärran kunde jag höra ljudet av ett rockband som spelade utomhus. Ljudet kom närmare och närmare. Och i en krök, mitt i skogen efter mil utan att ha sett ett hus, dyker detta jättelika hus upp framför mig.

I dessa trakter, så fulla av gamla industriminnen, tänker jag att detta är väl ytterligare ett. Men när jag kommer närmare ser jag att det är nybyggt! Och när jag kikar nyfiket runt knuten ser jag:

Ett rockband som står och spelar inför storskogen och 1 åhörare! Jag går fram till publiken och frågar; Vad är det här? Teatermaskinen, svarar hon. Bandet står framför en glasad fasad och innanför finns ett annat gammalt hus.

 

Och som om inte allt det här är tillräckligt surrealistiskt, som om jag ramlat ner i ett av Carrol Lewis kaninhål, så frågar publiken mig; “Och är det du som är ….pilgrimen?”

“Jo, hm, det är kanske jag det…”

Jag har kommit till Teatermaskinen i Riddarhyttan. De bjuder in mig till otraditionellt  midsommarfirande när en totempåle ska resas på midsommarafton. Jag lovar komma. Sen hinner jag inte prata mer med publiken för hon säger; “Nu måste jag upp och sjunga!”

Jag tittar runt i huset och tanken att jag har hamnat i underlandet förstärks:

I morgon är det midsommarafton. Det här blir inte knätofs och hembygdsgårdar á la Dalarna. Nu är vi i ett helt annat land. Ett underland!