Nu har jag varit ute på vägarna och stigarna till fots under närmare en veckas tid från Gränna till Vaggeryd. Det är en region i vårt avlånga land där historien ständigt gör sig påmind. Idag och under de kommande två dagarna vandrar jag utmed Munkaleden som tar mig ner till Nydala klosterruin där katolska munkar levde och verkade i klostermiljö på 1300 talet. Idag passerade jag Byarum där det en gång fanns ett Nunnekloster och dessa båda var i sin tur förbundna med Alvastra klosterruin på Omberg där Heliga Birgitta hade sitt säte. Stigen slingrar sig fram och tillbaka utmed bäckar och sjöar i vacker skogsbygd utmed “Riksväg 1″ som var en av Sveriges vikitgaste handelsleder redan på medeltiden, fast då färdades man nog oftas med häst och idag är det som vi alla vet bil som gäller. Men visst är det en tjusning att ta sig fram via fots och uppleva omgivningen i lite saktare gemak och hinna tänka tanken fullt ut och välkomna nästa tanke med tacksamhet och entusiasm. …för tankarna är många!! Säkerligen inte fler än valigtvis men hur ofta ger vi tid att reflektera i vardagen ? 
Framtills idag har jag haft olika medvandrare vid min sida som följt med en eller flera dagar, det har gett bra impulser och jag har fått “spegla” min egen tillvara och mina tanbakr i andras. Det är givande möten som uppstår, men även ensamheten är väldigt behaglig!!
Det har regnat, blåst och varit högsommarvärme om vartannat. Då solen skinit har jag tagit en paus och njutit av vila och när regnet knackat på dörren har jag hängt kappan över mig och ryggsäcken och vandrat vidare. Liksom igår har sträckan uppmätts till ca 25 km. Det går undan när tankarna är många och nu när dagen börjar komma till ända känner jag en tillfredställelse över mitt liv och vad som komma skall, alla drömmar som kan förverkligas, vikten av att ge mig själv mer stillhet i min vardag men kanske framför allt känner jag en entusiasm och spänning inför morgondagen. Att se det stora i det lilla blir lite som ett signum och det är enkelt när man befinner sig i naturen.Det sker stora ting hela tiden, såsom vattents porlande i bäckarna efter regnet, ekorrens smidiga klättrande i träden, fiskens “lekande” i sjön och mina steg utmed en solglimmande stig! Hittills har jag sovit på golv och soffor i församlingshem , hos vänner och bekanta och inatt ska jag bo i en liten campingstuga. Även om jag hade erbjudits ett femstjärnigt hotellrum så hade jag nog avböjt, för livet blir så behagligt när det levs i enkelhet.
Nu ska jag återgå till min lilla stuga och kvällsvilan innan en ny spännande dag står inför mina fötter..

Peter Elmberg …on the Path (to Oneness)
Lyssna på min sång inspirerad av The Path vandringen!