Välkommen till “The Path!”

Så står vi då framme vid ett litet etappmål, dags att lansera “The Path’s” hemsida och skriva den första bloggen på resan!

Det känns onekligen spännande, men samtidigt lugnt och tryggt. Ett litet steg, ett av många.

Hur många gånger har jag inte fått frågan den sista tiden; “Varför gör ni det här, vad är syftet?”

Litet skämtsamt brukar jag svara att det kan man ju inte veta förrän efteråt, man går för att förstå bättre varför man går. Och något ligger det väl i det, det är vägen som är målet, det heter inte “the Path” för inte.

Det finns naturligtvis även litet mer genomtänkta svar. När vi vandrat tidigare år under “Sång & Gång” har vi aldrig haft en banderoll, bokstavligt eller bildligt talat, som vi vandrat under. Alla går för sin egen skull, av sin egen anledning. Det finns tusen bra skäl att vandra. Men den underbara paradoxen är att just i avsaknaden av en gemensam devis så upptäcker vi att vi har allting gemensamt! Alla är vi ett på vägen, på samma väg mot samma mål! Att se och uppleva vår enighet oavsett kulturella, etniska, religiösa, klass- eller gender-etiketter är nog det yttersta syftet med vandringen.

Men vi har identifierat tre ledord på vägen, som kommer att bära upp konserter och samtal, och som även ligger utlagda “geografiskt” på vandringen. Det börjar med miljö, vår relation till planeten vi bebor. Därefter kommer integration, vår relation till varandra. Sist kommer existens; vår relation till vårt eget inre – och alltet. Kropp, själ och ande. Treenigheten om du så vill; Skaparen, Integreraren och Livgiverskan.

När jag och Peter “rekande” uppe på pilgrimslederna i närheten av Trondheim upptäckte vi att det var väl skyltat, men alla skyltarna var vända för de som vandrade mot Nidaros. Går man åt andra hållet har man inga skyltar som visar vägen.

Den symboliskt sett största rörelsen vi kommer att göra är kanske den just innan vi startar första etappen. Vi står vända mot Nidarosdomen och vänder om 180 grader. Mot framtiden. Utan banderoller och i “oskyltat” landskap. I tusen år har det vandrats mot Nidaros. Till det yttre mot en samling reliker, gamla skelettdelar i en sarkofag. Nu vänder vi om 180 grader och i gång, samtal och sång söker vi vägar mot livet och framtiden!

Vi lever i en tid, i ett skarpt läge, där “omställning” är en fullständigt livsavgörande inställning. Att vända om är en livsnödvändighet inom alla våra tre “sfärer”. Utan en radikal omställning i miljöfrågan går vi mot väggen, i planetariska dimensioner. De etniska motsättningarna i våra nordiska länder, för att inte säga globalt, ökar ständigt, vi har nyvaket och mycket smärtsamt insett att bristen på integration är ett av de största hoten mot fred och stabilitet i våra samhällen. Men även på det existentiella planet står vi i ett vägkors där jag tror vi måste gå, inte tusen år, utan tvåtusen är tillbaka för att hitta en motsvarighet.

Att värna om det existentiella mötet och samtalet är inte en filosofisk eller privatreligiös subtilitet utan lika grundläggande som både miljövärnet och värnandet av människovärdet. Att värna om vår existens är att värna om vår överlevnad.

Men om jag och Peter ska vara riktigt ärliga och rannsaka våra motiv för vandringen så landar vi nog ändå till slut i musiken. Vi är musiker först och främst och allt det här andra vi gör är nog mest för att skapa bra tillfällen att få göra musik på ett äkta och relevant sätt. Musik som berör. Djupt där inne så att det kan förvandla långt där ute. Musik som förenar bortom ord och manifest. Men samtidigt landar i ett konkret danssteg, skapar en rörelse i rummet. Sång och gång!

Men sånt här kan man ju inte sitta och skriva om, sånt här måste bara upplevas!

Join the chorus! Och häng med på färden!

 

We are all one

We are all on -

The Path!

 

Anders

 



Leave a Reply


3 * 5 =

|

Nyhetsbrev

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera!