Har varit i civilisationen i vad som känns som evigheter.

I natt blev det natt-tåg upp till Östersund och sen ska jag leta rätt på den tuva 5,8 km söder om Tännäs där jag lämnade “The path” innan jag gjorde mitt lilla avbrott.

Staven i Östersunds väntsal.

Jag var för ovanlighetens skull rätt glad för en tågförsening denna gången. När jag insåg att det skulle bli tight med tid att packa plingade det till i fickan och SJ meddelade att tåget skulle köras fram två timmar senare än tidtabell. Bra med ett serviceföretag som är lyhört för sina kunders behov tänkte jag…

Sen blir det apostlahästarna igen. Den här gången ensam över resans mest “ociviliserade” passage. Mellan Funäsdalen och Särna är det 12 mil utan pressbyråkiosk och annat som ett nödtorftigt liv lär kräva.

Fastän något av det roligaste hittills har varit alla fina samtal på vägen ser jag ändå fram emot den här etappen kanske just på grund av att det är långt mellan stugorna.

Men hade jag velat se varg skulle jag tydligen ha stannat i Floda. Igår berättade Jennifer upphetsat att hon sett en varg i strålkastarna springa över vägen hemma vid Mosselåkrarna i Dala-Floda. Chansen/risken (beroende på vilken sida av vargkramarstängslet man står) att få stöta på gråben i Härjedalen är nog betydligt mindre än hemma i Floda.

Det är ju inget dåligt sällskap, ensam i tystnaden på stigen i orörd natur med hela bloggosfären som potentiell lyssnare.

Du får gärna kommunicera tillbaka. Tystnaden har sin tid, dialogen sin.

/AN

   Vad är det som händer? Plötsligt är man omgärdad av grannlåt från gärdsmyg och svarthätta, magnoliorna och ramslöken blommar vid blodboken och tallarna är inslagna i murgröna???

Nej jag hallucinerar inte – jag har plötsligt och lustigt landat i Visby för att göra en Sång & Gång här under Gotlands kyrkvecka. I början kunde jag inte ta in allt det gröna – det kom för plötsligt, det var för mycket.  Som en framtidsdröm man vaknar upp i, men som man obönhörligen måste lämna. Men den kan ändå tjäna som en inspiration för den fortsatta vandringen. Om några dar är jag tillbaka i Härjedalens sköna karghet och vandrar oförtrutet vidare mot den annalkande vår och de sångare (både med och utan vingar) som jag redan fått en försmak av här. Mora och vårt miljöevent väntar. Det kommer att bli underbart med fantastiska föreläsningar, konserter och vandringar. Kom med i flödet! Hitta ditt eget flöde genom att ta del av de andras!

Join the path!

/AN