Har varit i civilisationen i vad som känns som evigheter.

I natt blev det natt-tåg upp till Östersund och sen ska jag leta rätt på den tuva 5,8 km söder om Tännäs där jag lämnade “The path” innan jag gjorde mitt lilla avbrott.

Staven i Östersunds väntsal.

Jag var för ovanlighetens skull rätt glad för en tågförsening denna gången. När jag insåg att det skulle bli tight med tid att packa plingade det till i fickan och SJ meddelade att tåget skulle köras fram två timmar senare än tidtabell. Bra med ett serviceföretag som är lyhört för sina kunders behov tänkte jag…

Sen blir det apostlahästarna igen. Den här gången ensam över resans mest “ociviliserade” passage. Mellan Funäsdalen och Särna är det 12 mil utan pressbyråkiosk och annat som ett nödtorftigt liv lär kräva.

Fastän något av det roligaste hittills har varit alla fina samtal på vägen ser jag ändå fram emot den här etappen kanske just på grund av att det är långt mellan stugorna.

Men hade jag velat se varg skulle jag tydligen ha stannat i Floda. Igår berättade Jennifer upphetsat att hon sett en varg i strålkastarna springa över vägen hemma vid Mosselåkrarna i Dala-Floda. Chansen/risken (beroende på vilken sida av vargkramarstängslet man står) att få stöta på gråben i Härjedalen är nog betydligt mindre än hemma i Floda.

Det är ju inget dåligt sällskap, ensam i tystnaden på stigen i orörd natur med hela bloggosfären som potentiell lyssnare.

Du får gärna kommunicera tillbaka. Tystnaden har sin tid, dialogen sin.

/AN